Långt bort i skogens mörka snår. En liten ensam koja står. En gammal man han bodde där, med sin ende son så kär.

En dag skulle sonen till staden fara. Men strax åter hos den gamle vara.

Den gamle mannen gick där så ensam och allén.

Han kände sig med ens så gammal och klen.

Men dagen gick och kvällen skred. Bekymrad fadern satt och led

Så slås dörren upp, det viner från skogens snår. Två pälsklädda män kommer in, de buro på en bår.

På båren med en filt betäckt, låg sonen stilla, blek, utsträckt.

Fadern vacklar, han stapplar och faller omkull. Ty även han var jävligt full.